Litteraturundervisningen i Motala gick ut på att läsa oändliga texter av sådana dönickar som Creutz, Leopold, Lidner, Franzén, Runeberg, Topelius, Strandberg och Sturzen-Becker. Strindberg hann vi vad jag kan minnas, aldrig fram till. Stendöda gubbar tyckte jag om Sturzen-Beckergänget. "Farväl, här gränsestenen står för barndomslivets värld och nu åt skilda vägar går vår mogna ålders färd." Gränsestenen! Det är knappt ens julklappsvers! Själv läste jag Sartre, Camus, Thomas Mann, Karl Marx, Pär Lagerkvist och Ernest Hemingway. Att försöka tala om dem i gymnasiet var som att berätta en handelsresandevits i söndagsskolan. Så kom det 1954 en nyöversatt bok av Hemingway: "Att ha och inte ha". Jag skyndade till bokhandeln att köpa den. Där fanns ett nytt biträde och för att förvirra honom sade jag: -Jag ska ha att ha och inte ha. Men jag lyckades dåligt. Istället för att som förväntat, inte fatta något sade han: -Det tycker jag inte! Man måste veta vad som ligger bakom en författare. Vet man inte bakgrunden fattar man ingenting. Du kan inte läsa Hemingway utan att veta något om de författare som inspirerat honom! Sådan som Gertrude Stein och Sherwood Anderson. Så gav han mig sin adress och bjöd hem mig. Jag minns den underbara kvällen hos killen och hans fru när han introducerade mig i amerikansk litteratur: Norman Mailer, William Faulkner; Gertrude Stein, och Francis Scott Fitzgerald. Jag fick låna så mycket böcker som jag (en tränad tiokampare) kunde släpa till mitt inackorderingsrum. Och jag lovade mig själv att skriva en novellsamling som Sherwood Andersons "Winesburg, Ohio". Anderson skildrar där en stad som summan av innevånarnas porträtt i noveller Bokhandelskillen hör fortfarande till mina bästa vänner. Han heter Uno Hedin, har varit bl a nyhetschef på DN och tipsar nu om trav i radion -- vi skriver flitigt till varandra. Men få ungdomsdrömmar blir verklighet. Jag tänkte mig att vinna stav i OS 1956 men blev inte mer än skolmästare. Nu är det är (troligen) för sent vinna OS i stav men boken jag förutsatt mig kom hösten 2008. Min Winesburg Ohio heter: "Hultvik -- Kristianstads län". Det har varit mycket ståhej om mina deckare men blev trots lysande recensioner föga uppmärksamhet om Hultvik. En kompis förmodade att folk nog vet vem Jean Bolinder är men inte längre minns vem Sherwood Anderson var ... Min livsresa har gått mot en rullande fond av stigande okultur. Hultvik-boken skulle nog ha kommit 1967 när första deckaren låg på bokhandelsdiskarna ...