En dag när jag var ute och recenserade konst blev jag omkörd av en bilist som körde för fort och som tutade för att jag ej gick ut på vägrenen. Strax därpå stoppade en polisbil mig. De gav sig först på min stackars hustru, som bara satt bredvid mig. Varför? Det var ju jag som körde! Jag frågade vad det var fråga om. Jo, det var fråga om rattfylla och narkotikapåverkan! Det hade kommit en anmälan om detta. Jag sade att jag visste vem det var -- bilisten som var arg för att jag körde lagstadgad fart. Och jag bad att få göra ett utandningsprov. Men så lätt ville man inte ge mig chansen visa mig oskyldig. Det kom ännu en polisbil och ett par myndiga poliser stegade mot mig och poliserna omringade bilen. Nu skulle jag äntligen få blåsa. Jag bad att få dra ner fönstret för jag fick solen i ögonen, men det fick jag minsann inte. Polisen placerade sig så att jag blev bländad, där jag tvingades sitta bakåtlutad och blåsa. Jag sade att jag tyckte detta var psykisk tortyr, jag har känsliga ögon och det är hemskt att behöva titta i solen. Då undrade polisen varför jag var så ovänlig. Jag sade det var illa att inte låta mig veva ner rutan, när jag själv begärt få blåsa. Vad hade nu jag för attityder mot poliser?! Alla poliserna slöt sig kring bilen och jag fick en massa ovett. Jag sade att de kanske i alla fall kunde tänka sig att tala om vad provet visade. Mycket motvilligt sade man då, att det inte visat något spår av alkohol. -Narkotikan då? undrade jag. Ska ni inte ta blodprov? En polis sade, han såg på mina ögon, att jag inte var påtänd. Det verkade inte precis göra honom glad. Det är tydligen inte kul för en polis att se en totalt oskyldig människa i ögonen. Men som nu sprit och knark var avförda, började de klaga på att jag kört för fort och på fel sida. Det hade anmälaren sagt. Jag sade jag ville anmäla den där bilisten för falsk tillvitelse. Se det fick jag ju inte! Trodde han jag var full, narkotikapåverkad osv, så var det hans rätt tro det. Hur kan man TRO att en bilist som kör rätt, är på fel sida? Hustrun vittnade att jag inget fel gjort. Hon blev också utskälld. Sedan slängde de argt mitt körkort till mig och fräste: ÅK!! Den bevisat oskyldige bilisten, hade nu blivit ett hatobjekt. De åkte i kortege efter mig med två bilar till närmsta stad för att försöka komma på något fel jag gjorde. Det kunde mycket väl blivit fallet, mina ögon var bländade och värkte och när jag kom hem fick jag ett migränanfall med ljusfenomen i ögat. Det är faktiskt farligt att tvingas titta i solen. Man kan bli blind av det! Ett några veckor senare meddelade Länsstyrelsen att polisen misstänkte att jag var sjuk på något sätt -- jag måste skicka in ett läkarintyg! Så behandlar svensk polis i dag en helt oskyldig människa, som fått en falsk anklagelse på halsen. Mig förvånar det inte att många människor i Sverige tycker hjärtligt illa om poliser! Och händelsen gav mig inspiration till min nya bok: "Poliser i Hultvik"! Den har jag dedicerat till Uno Hedin. Det var ju han som presenterade mig för amerikansk litteratur och fick mig att komma på staden Hultvik -- ett svenskt Winesburg.