I hela mitt liv har jag intresserat mig för ungars situation. Kanske beror det på att min egen barndom var så egendomlig. Det är svårt att växa upp i fattigdom men jag undrar om det inte ibland är ännu värre att vara ett "privilegierat" barn som hamnar i något slags växthus, när de andra ungarna får frodas friare i naturen. Barn och ungdomar har jag mött som lärare i snart sagt alla skolformer från lågstadium och realskola till universitet. Jag har undervisat i en uppsjö av ämnen och varit lektor i historia, svenska och scenisk gestaltning (teater). Så har jag och hustrun två egna barn vars kamrater i hög grad höll till i vårt öppna hus. Många föräldrar stänger sina vackra hem för ungarna och deras kompisar -- vi tyckte att det var jättekul att ha alla barnen och ungdomarna hemma. De gav liv och entusiasm åt tillvaron. Nu är våra barn vuxna, men vi har sex jättehärliga barnbarn, var och en med sin speciella personlighet. Det är spännande att höra vad de tycker om det ena och det andra. Ofta säger små barn mycket kloka saker -- men man måste lyssna, inte försöka briljera själv och absolut aldrig vara ironisk eller hånfull. Min pappa tyckte om att "skoja" med sin lille son. Han menade säkert inget elakt med det, men ett barn vars far vrider på orden och ironiserar, blir osäkert. När jag sedan kom i tonåren och kunde ge igen blev min far förbannad. Reglerna för att "skoja" var nu andra. Och så var det nog för många barn och ungdomar. Det lämnade en besk eftersmak i sinnet. En som tog barnens parti var den judiske läkaren Janusz Korczak (1878-1942). Hans underbara lilla bok "Barnens rätt till respekt" (1929) har kommit i flera upplagor på Natur och Kultur, senast 2002. I augusti 1942 gav nazisterna order om att alla vid det judiska barnhem han förestod skulle till förintelselägret Treblinka. Korczak erbjöds fri lejd, men följde modigt sina barn in i döden. Korczak menade att den vuxnes roll inte är bestraffarens utan han/hon i kraft av sin större erfarenhet skall samverka med barnen. Barn har rätt bli hörda och komma till tals -- troligen har Korczak påverkat också FN:s barnkonvention på den punkten. Under mina år som lärare i olika svenska skolor slog det mig hur illa och orättvist barn och ungdomar behandlas där. För min del tillämpade jag demokrati och lät eleverna tala fritt, även när det gällde kritik av min person. Även när jag utsattes för hot om att bli dödad, knivstyckad eller kallades t ex "bögarsle", tog jag det lugnt och svarade vänligt. Resultatet blev att jag aldrig hade verkliga ordningsproblem -- även de argaste elever blev efter ett tag goda vänner med mig. Jag antar att en sådan som den gamle knekten Jan Björklund inte tror på detta -- han vill tydligen förvandla sossarnas usla flumskola till ett militärt helvete i stil med vad "lumpen" var när jag gjorde den. Stackars ungar! Särskilt: "Stackars invandrarbarn!" Läs Korczak Jan Björklund!