Jag är född i mitten av 1930-talet. Det var små barnkullar då, till skillnad från tio år senare. Fyrtiotalisterna var många och de körde snabbt över oss fåtaliga trettiotalister. Världen förändrades och vi blev en förlorad generation. Det kan märkas i allt. På radion i dag hörde jag om ett skolbarn som blivit kränkt och borde få 50 000 kronor. Jag tycker detta är helt OK men minns hur många gånger jag och mina jämnåriga kränktes, utan att någon tyckte vi skulle ha någonting för det. -Jeans vilja hänger i skogen och växer till sig, sade pigorna på herrgården. Förbröt man sig mot något fick man dra ner byxorna, lägga sig på pappas knä och få stryk. En gång fick jag stryk för något syrran gjort. I skolan kunde man få stå i skamvrån. En gång misstänktes jag för att ha tagit en ring. Rektorn tänkte till varje pris bevisa att jag varit på skolhemmet, där ringen förvarats. Han ställde upp mig i ett hörn, satte en lampa i ögonen på mig och lät hundratals elever passera och svara på frågan om man sett mig på "brottsplatsen". När det visade sig att en annan elev "lånat" ringen fick jag inte ens ett ord till ursäkt -- några 50 000 var inte att tänka på ... Då jag började läsa i Uppsala var det någon som fick mig tennisintresserad. Vi försökte boka en bana, men fick veta att vi var för unga. Äldre studenter borde gå före -- det fattade vi väl? Fem år senare fick jag ett nytt tennisryck. Nu gick de unga före -- det var ju självklart. Det fattade jag väl? När jag var ung var det fint att vara gammal. Man skulle respektera de gråa håren. Gamla människor hade en sådan erfarenhet, visste så mycket, var så kloka. Äldre ansåg automatiskt att unga skulle passa på dem. En gång på Mjölby Järnvägsstation sade en obekant äldre dam åt mig att gå och köpa en chokladkaka åt henne. Med pengarna i näven löpte jag iväg, stod i kö, handlade och kom tillbaka med andan i halsen. Då var kvinnan sur. "Faslig tid det tog! Jag trodde du smitit med mina pengar!" Inte ett tack, inte ett öre för tjänsten jag gjort. Bara snäsor! Tänk om jag agerat så mot en fjortonåring i dag! Jag törs inte tänka på vad som hänt. Eller tänk om jag och min syster uppfört oss i kyrkan som ungar gör nu -- springer fritt omkring, gapar och skriker, slänger sig rasande på golvet ... Jesus sade visserligen att barnen skulle komma till honom men man får anta att dessa barn var bättre uppfostrade än dem som ibland besöker "min" kyrka. Härom söndagen var det en liten gosse som sprang runt och vrålade i gudstjänstlokalen. Prästen var svår att höra i sig och gossen dränkte i stort alla hennes pip.