Det sägs att barnbarn är livets efterrätt och så är det verkligen. Jag och Ajan har sex barnbarn i åldrar från tonåren till drygt tre. De hittar på allt möjligt som vi gamla mor- och farföräldrar ska komma och titta på: fotboll, ishockey, konstutställningar, teater m m. Nu senast sjöng unge sonsonen Isak med en massa andra barn i Tottarps kyrka, en av kyrkorna i Staffanstorps pastorat. Den har en fin altartavla av Fredrik Krebs. Krebs ansåg att alla religioner handlar om detsamma och har därför målat guden Shiva som Moses brinnande buske. Ingen märkte detta förrän Ivan Pfeifer kom på det. Pfeifer var en ovanligt begåvad forskare, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. När jag skrev "Djävulen och det egna köttet" (2007) hade jag stor nytta av Pfeifers forskning om Knästorps kyrka som Krebs också försett med en Shiva. Jag hade aldrig varit inne i Tottarps kyrka, när Isak nu sjöng där. Massor av ungar var det och de uppförde sig föredömligt. Bl a skulle de bygga upp julkrubban -- tydligen en gammal sed som vissa av de vuxna upplevt, när de var barn. Prästen berättade att han hade ont i ett finger och som hans fru inte kunde blåsa på det hela dagen, fanns det bara en att vända sig till: Gud! Verkligen en fin och genomtänkt predikan för barn! Ungarna satt också som tända adventsljus. Jag går gärna i kyrkan och känner gemenskap med gamla människor som levt här i vårt land för länge sedan. Det ger ett nyttigt perspektiv på ens eget liv. På Malmö Stadsbibliotek invigdes en skulptur av Leif Nelson med bilder av olika lokala författare: "Den poetiska cykeln". Leif N hör till de många konstnärer som har gjort ett porträtt av mig. Han inbjöd mig och beklagade att mitt porträtt förkommit vid en flytt på Österlen. Jag och hustrun gick i alla fall och fann skulpturen väldigt spännande och konstnärlig. Leif Nelson är en mycket stor konstnär som i mycket blivit försummad av konstetablissemanget. Det hela inleddes med att en dansk överbibliotekarie som pratade obegriplig danska. Jag har läst danska på Lunds Universitet men begrep inte ändå. Det tjatas om att invandrare ska gå kurser i svenska. Kommer man från ett östeuropeiskt land är svenska oerhört svårt -- det är uppbyggt på ett helt annat sätt än slaviska språk! Att begära svenska av dessa människor är oheumult, men att en dansk bibliotekschef inte kan hjälplig svenska tycker jag är uselt! Nå så blev det paus. Folk skyfflade in förtäringen och tittade sedan snabbt på skulpturen. Själv gjorde jag tvärt om och anlände till ett skövlat bord. Jag tog ett par små sandwichar och skulle just äta dem, när den danska bibliotekarien gav sig på mig med vad som tycktes mig vara en ström av arg danska. Det hon sade gick så vitt jag fattade ut på att jag skulle sluta äta och gå min väg för nu skulle man städa. Sedan blev det i alla fall ett både intressant och begripligt föredrag av bibliotekarien Bo Gentili om Hjalmar Gullbergs boksamling.