Att folk mobbar mig tar jag inte så hårt. Men jag blir förbaskad när man mobbar andra. Att man ger sig på min hustru eller på barn gör mig rasande. I en snobbaffär där vi handlat många år fick man gå längst in om man ville ha ett kvitto. När min hustru gjorde så, följde en surmulen kassörska efter henne. På frågan varför, blev svaret: "Jag kollar att du inte stjäl!" Hustrun blev ledsen och jag ringde innehavaren och begärde att kassörskan skulle be om ursäkt. Men se det gjorde hon inte! Då slutade vi handla där. När jag skrev en bok om staden och nämnde trevliga affärer, uteslöt jag denna, något som inte undgick recensenterna. Att affären efter några år fick upphöra, berodde förstås inte på detta. Men om en affär är otrevlig är vi många som har civilkurage att klaga och att avstå. Det är inte bra för affären -- det kan t o m bli så att kunden får rätt hur rättslös han än är inne i affärsinnehavarens revir. Ett exempel till: Ett antikvariat hade mycket ungdomsböcker. Jag gick dit med mina snälla barnbarn. Vi hade inte väl kommit in förrän innehavaren, som inte såg att jag var med, började skälla på ungdomarna, som inget ont gjort: "Ramla inte ut i skyltfönstret va? Ha inte ner bokstaplarna! Vad är det där för ett sätt att hålla en bok?" Då steg jag fram. Han blev genast en annan, för jag hade varit stor kund i affären. Jag sade vad jag tyckte om hans otrevlighet mot unga människor. Så tackade jag för mig och lovade att inte återkomma. Det gjorde jag heller aldrig och affären slog snart igen. Inte heller i detta fall kan jag berömma mig av att ha orsakat fiaskot men många arga kunder små får snart en affär att över kanten gå! Att vara en medveten kund är inte bara att jämföra priser och köpa det billigaste och därmed ofta det sämsta. Att vara en medveten kund är också och framför allt att ha civilkurage och våga säga ifrån och ej ge sig när affärsfolket är oförskämda och egenmäktiga. Och andra kunder jäklas. I en affär med gammalt gott rykte hade man en sällsynt duktig expedit. Han skötte det mesta vilket sades reta innehavaren. Rätt vad det var, försvann expediten. Jag blev ledsen och höll lite julkortskontakt med honom. Affären förföll mer och mer och nu finns den inte mer! Det ges en massa jättebra affärer i vår närmaste stad Lund. Det ska sägas som en motvikt till mitt lamenterande över otrevligheter. I Saluhallen har t ex familjen Pettersson den bästa fiskaffär jag handlat hos, ett kebabställe med fantastiska kryddor som kummin, oliver o dy, Holmgrens kött och en bra bröd- och ostbutik. På Klostergatan finns Bengtssons Ost som är toppen, ett trevligt sushi-ställe, vänliga och välsorterade Presstopp och en toppbagare i Ost-Bengtssons lokaler. På sidogator: TREMO vänliga sjukvårdsaffär och Lengertz Antikvariat. Widerberga kött är utsökt, likaså Artistaffären på Bredgatan. Borta på Grönegatan finns en kopieringsbyrå som också har kontorsmaterial. De är supervänliga och tjänstvilliga. För att nu bara nämna några.
Lund har många utmärkta affärer men i själva staden är det rent förfärligt. En gång bodde Sveriges kung Karl XII i Lund och den som läst Frans G Bengtssons skildring av detta, vet att kungen visserligen regerade i Sverige, men i Lund hade han inte mycket att säga till om. Han tyckte att stadens styrelse åtminstone skulle ta bort de döda hundar som låg på gatorna, men inte ledde det till några verkliga förbättringar! Hundkadavren låg där de låg, sedan fick kungen säga vad han ville! I dag är det förstås bättre men jag undrar om det finns någon annan svensk stad som är sämre på snöröjning än Lund! Över huvud taget är snöröjningen kass i Skåne. Hustrun är nyopererad i knäet och varje gång vi är i Lund riskerar hon att ramla och förstöra allt. Som om det inte vore nog med detta gled härom dagen en i isen parkerad bil baklänges ut i gatan, träffade min bil i sidan och slog till hustrun som just var på väg ut. Först trodde jag att det var en idiot som backade men bilen var tom! Småningom anlände ett par trevlig poliser av vilka en varit elev till mig på gymnasiet. Därpå dök ett par förskräckta tjejer upp. Det var deras bil och föraren försäkrade att hon dragit till handbromsen. Kanske gled bilen på den is Lunds gatukontor låtit vara kvar? Vi fick gå till doktorn med hustrun men hon verkar ha klarat sig någorlunda. Snöväder och blåst. Jag åker ut i byn Bjärred. En mötande Merca blinkar argt och mannen vid ratten gör arga gester. Vad har jag gjort honom? Jag fattar ingenting förrän jag senare åker åt andra hållet. Den snåla nysolen ligger lågt och blänker i mötande bilars strålkastare. Man kan få för sig att de har helljuset på. Det var väl det den blinkande bilisten trodde om mig. Fastän vi nyligen firat den vänliga helgen jul blir han så rasande över detta att han blinkar, fäktar med armarna och gör obscena gester! Det är mer än dåligt beteende! Över huvud taget är vägarna numera pepprade med stressade, arga och okunniga förare. Vad de egentligen lär i körskolorna vet jag ej, men det kan knappast vara gott beteende i trafiken. Hålla avstånd till framförvarande vet de flesta unga förare inte vad det är, de ligger tätt intill och blir det stopp hinner de inte stanna. Beteendet leder till seriekrockar och böter för en mängd bilister. Det är den som kör in som får skulden. Det berättas om en tant som körde lusigt på Gotland och fick en radda bilar bakom sig. Så observerade hon en vacker dikesblomma och tvärbromsade för att plocka den. Ett dussin bilar körde in i varandra. Alla fick betala framförvarande och följaktligen var det bara tanten som egentligen orsakat alltihop som klarade sig. Så håll avstånd!