Det är jätteskönt när det är lördag och söndag nu när jag slutat på Skånskan. Förr ägnade jag lördagseftermiddagarna åt att åka runt i landskapet och gå på en rad utställningar. Att t ex åka till Konsthallen i Höör var ett helt företag, många mil och luriga fartkameror. Jag fick inte ett öre i bilersättning och hade inte råd att åka på böter. När jag kom hem fick jag direkt sätta mig att skriva. Ofta skrev jag färdigt på söndagsmorgonen för att kunna posta recensionen i tid. Skulle jag till kyrkan var det extra ont om tid. Jag fick många bevis för att gallerier, konstföreningar och konstnärer uppskattade mitt slit. På tidningen sade man sedan nya kulturredaktören kom, just inget men jag kunde inte tro annat att den tidning jag jobbade så hårt för var nöjd. Så var det ju inte alls, fick jag som sagt veta. Och nu har jag fria lördagar och söndagar. Det är fantastiskt, jag kan skriva och måla som jag vill, gå i kyrkan, läsa goda böcker och träffa vänner. Många skriver och ringer och har synpunkter på att jag inte förekommer i Skånskan. Somliga saknar mig, andra ondgör sig över vad som kommit i stället. En man som bara skrev förnamn och en initial under sitt meddelande förfasade sig över en kolumnrubrik hos en av mina efterträdare: "Jag provade minst fem par byxor och inga satt som de skulle". Själv kan jag visserligen inte minnas att jag ens läst detta, men skrivaren ifråga undrade: "Vem bryr sig?!" Aldrig kunde jag tro att det skulle bli så skönt att inte skriva om konst. När det blivit lördag brukar hustrun och jag numera diskutera vad vi ska ha för mat -- något extra gott, det är ju helg! Kanske läser jag något som intresserar mig, det är ju mindre med pliktläsning nu när jag inte recenserar i Skånskan. Även om jag fortsätter recensera i Strömstads Tidning och DAST samt har att läsa en rad deckare åt Svenska Deckarakademin. Sådana böcker kan man ej bara läsa lite här och där i. Man är skyldig att ge varje bok en ärlig chans. Som författare har jag fått många recensioner där anmälaren bara bläddrat i boken och läst baksidan. Så försöker en bedragare skaffa lättförtjänta slantar på författarens bekostnad! Jag minns en god vän som forskade om en berömd författares debutverk och hur den boken recenserades. Där hade förlagsredaktören gjort ett dunderfel i baksidestexten. Recensenterna hade i stort antal gått på felet och upprepade det i sina anmälningar. Därmed framgick med all önskvärd tydlighet att de inte alls läst boken utan nöjt sig med baksidan! Det är rent ut sagt skamligt! Men inte ovanligt ...