96

Andra delen av denna romantrilogi om Kim ska heta "Logementskåpet". Där avhandlas Kims tid i realskolan, gymnasiet i Motala, den fullkomligt vansinniga militärtjänsten på I4, ett par år i Enköping, studierna i Uppsala. Från I 4-tiden härstammar den episod som givit boken dess namn. Kim skrev om detta med hat mot en elak löjtnant men upptäckte allteftersom han skrev att hatet avtog. Som ung hämnades Kim på löjtnanten -- nu tycker han att den hämnden var väl grov. Han ångrar sig! Realskola är en skolform som inte längre finns i Sverige -- tyvärr. Den var trevlig, social och fostrade många till goda medborgare. Kim var under sin realskoletid fortfarande ganska social -- men det skulle snart bli annat! Här möter Kim en mycket god vän: "Nye rektorn satte sig snabbt i respekt. När skolan i kyrkan öppnade för läsåret framträdde den nye och verkade till en början snäll och välvillig på alla sätt. En av eleverna kände sig säker och djävlades med bänkgrannen. Då slog åskan ner från klar himmel! Rektorn blev rasande och skällde ut syndaren så det dånade i kyrkan. Alla eleverna blev vettskrämda. -En sådan djävla djävel, viskade Kim till killen bredvid, som var ny i klassen. Han verkar ju inte klok den fan! -Det är han heller inte, svarade grannen. Man får passa sig noga! Det lät så initierat att Kim undrade: -Vad vet du om det? Bänkgrannen svarade: -Det är min farsa alltså! Kim och Anders Tengstrand blev förstås bästa vänner efter detta och tillbringade mycket tid i varandras hem. Bl a följde Anders med till sommarstugan vid Sommen och var där flera månader under sommarloven. De åkte dit i motorbåt hela vägen och berömde sig av att vara de enda i hela världen som gjort detta -- det var sant eftersom det inte fanns någon sjöförbindelse. Båten stod mellan Laggarp och Malexander uppallad på en flakvagn dragen av en traktor. De sjöng då bl a "Calle Schevens vals" och kunde inga ord fram till bägge klämde i med 'krok'." Anders Tengstrand är namn på en levande person. Han är ett mattegeni och undervisar vid Högskolan i Växjö. Det har alltså gått mycket bra för honom. Om möjligt har det gått ännu bättre för hans son Per som är en av Sveriges och kanske världens främsta pianister. Som Kim en gång räddade livet på sig och Anders tycker han sig ha bidragit till musikhistorien ...