När jag vaknar i morgonljuset och ser ut genom fönstret, upplever jag ofta att ett flygplan plötsligt lösgör sig ur det blå och ljudlöst kommer emot mig. Det är lite andlöst innan motorsurret hinner ifatt. Sedan varar ljudet långt efter det att planet försvunnit ovanför husets tak. Det är rätt många plan som flyger över oss, ibland varv efter varv. Kanske ska de landa i Köpenhamn. Ett tag avbröt planens radio vår radio. En gång blev jag förbannad och ringde Sturup om det, men självklart tog man inte mig på allvar. Man flinade hånfullt och kom fram till att min radio var för svag och felet mitt. Ett tag kom det Gud Ske Lov inga plan. En vulkan på Island spydde ut aska. Askan lamslog flygtrafiken över hela Europa. Flyg har inställts och folk åker buss hundratals mil. Får stå i kö för en toalett och lite mat. Eländes, elände ... Själv har jag avstått från att flyga sedan i början av 60-talet då Ajan och jag for med ett plan som skulle nödlanda först i Köpenhamn, sedan i Antwerpen och när det inte gått så damp vi verkligen ner i snöstorm i Brüssel, där jag lite senare höll på att bli skjuten av en polis ... Det där jäkla flygandet sprider skit i atmosfären och ett sådant här flygstopp måste vara rena fröjden för miljökämparna. Men så fort den välsignade vulkanen slutade bråka fortsatte allt i gammal vanlig stil. Man lär ju sig ingenting! Mycket uridiotiskt händer. Man häpnar bl a över hur nedrigt pressen behandlar våra främsta konstnärer. En av de verkligt stora skånska målarna planerade en retrospektiv utställning och en konstdoktor skulle skriva en bok till detta. Lunds konsthall vägrade ha utställningen. Där håller man en för de flesta obegriplig linje och kan tydligen inte tänka sig att ha annat än obegripligheter för att reta folket. Nå Kulturen ordnade en fin utställning, men då dröjde man recensera i både Sydsvenskan och Skånskan. I den senare har jag i tjugo år skrivit om sådant här men nu har dom sparkat ut mig och tydligen inte satt någon i mitt ställe. Snorkigt mot de arma konstnärerna. Jag skrev om bok och konstnär i Strömstads Tidning (!) och där blev chefredaktören glad. Hon har för flera år sedan köpt en av konstnärens bilder och beundrar honom starkt. Över huvud taget verkar de kulturintresserade i Strömstad. Folk hör av sig från alla håll om man skriver där. Tydligen läses Strömstads Tidning över hela landet. Den håller sin upplaga och tappar inte hela tiden läsare som vissa tidningar ... Jag skrev om en bok av Bertil Falk från Trelleborg och då var det en man från Vällingby som visste mer om saken än jag och s om skrev en intressant insändare om bl a Lena Nymans filmdebut. Sedan skrev jag om Åke Hodell och hörde en 82 år gammal person i Täby av sig. Vi hade ett långt och roligt samtal om allt möjligt, Vilhelm Moberg, Jan Fridegård och jag minns inte allt vad!