Konstnären jag skrev om inbjöd till avslutning på utställningen och eftersits. Jag och Ajan gick dit och fick höra ett intressant föredrag av konstdoktorn och konstnären själv. Min recension i Strömstads Tidning citerades -- märkligt var ju att inga Skånetidningar fanns att citera där i Lund ... På eftersitsen träffade vi en rad intressanta och kulturkunniga människor. De ville veta allt om vad Strömstads Tidning är för en avisa ... Efter min hjärtoperation har mina ben haft en tendens att svullna. Det hoplappade hjärtat orkar kanske inte hålla undan vattnet. Jag har fått kissetabletter och riskerar vid varje promenad att få böta om någon polis som råkar passera förbi, ser mig skvätta i en buske. Plikttroget tog jag en lång promenad på fält längs en sävfull bäck åt Lommahållet till. Ingen polis tog mig och inga flygplan dundrade kring och störde friden. Det kändes som när jag var pojke. Underbart! Sjukhuset i Lund har ävenledes lånat mig en pumpstövel som kramar vattnet ur benen. När nu denna ska lämnas åter verkar inga läkare vilja betalt för vidare bruk av den. Jag gick till den vårdenhet där jag var listad och läkaren blev sur som en citron. Inte behövde jag någon pumpstövel inte sade hon och höll en lång föreläsning om hur dumma politikerna var som bestämt att just hennes enhet skulle betala. Förresten var jag alltför smällfet och borde ut och gå i timmavis så slapp hon betala. Så det så!!! En kollega till henne hotade polisanmäla mig när jag sade emot och klagade på att hon pratat om hustruns operation i omklädningsrummet. Så jag vågade inte säga emot -- då kommer jag kanske i häkte och måste anlita Leif Silbersky. Han läste ju Dagermans "Att döda ett barn" i ett mål så nu berättar han kanske sagan om Mästerkatten i stövlar i rättssalen ... Jag bad om en kopia på utlåtandet om stövlarna. Men NEJ det fick jag inte. Läkaren sade att hon inte får ta kopia på en kopia ... Nog är det jättekul att vara patient. Jag minns med saknad doktor Wågman som var vår husläkare när jag var liten. Det var en vänlig och fint bildad man som kom åkande ett par mil från staden hem till oss när jag var sjuk. På den tiden var det intressanta att patienten skulle bli bra och inte en massa ekonomiska, politiska och kopieringstekniska detaljer som ska hindra behövlig vård ... Ibland känns det som om jag hamnat i en vansinnig värld där en vulkan på Island är det enda kloka!